“Dellie Maa betyder äntligen. Äntligen är det dags för en urfolksfestival i Stockholm.”
Så inledde Oskar Östergren, ordförande i samiska filmarbetarföreningen (Sámi Filbmabargiid Séarvi) invigningen av Dellie Maa på Kulturhuset i Stockholm.
Händelsen är stor, det går inte att förneka. För första gången finns det en urfolksfilmfestival i Stockholm. För första gången i Stockholm kan man ta del av film producerad av urfolk från alla delar av världen. Stämningen är glad och lättsam i publiken, jag hälsar på folk från Kiruna till Karlstad och alla verkar ha sett fram emot invigningen och filmen Sumé precis lika mycket som jag.
Anne Lajla Utsi från Internationella Samiska Filminstitutet kunde tyvärr inte personligen närvara men det hindrade henne inte från att sprida ett starkt budskap som Oskar läste upp under invigningen. “Det är en symbolisk stark händelse och ett erkännande vi bär med stolthet. Filmen tar oss rakryggade in i framtiden”. Anne Lajla påpekar även att filmen synliggör oss samer både i en arena i filmvärlden där vi tidigare varit osynliga och som ett urfolk vars rättigheter varit osynliga.
Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke var en av kvällens alla hedersgäster och när hon intog scenen var det med ödmjukhet och en allvarsam stämma.
Det är en signal om vad som har saknats, men som alltid funnits, säger ministern och blickar ut över publiken.
Hon pausar och fortsätter med att säga att den samiska kulturen och vårt kulturarv har genom Sveriges historia inte fått höra till. Att vår kultur har marginaliserats och exotifierats av Sverige.
“Jag skäms. Men jag väljer att göra om skammen till ilska och engagemang. Att kämpa för urfolket samernas rättigheter. Att lyfta den samiska kulturen.”
Ministern fortsätter med att berätta att hon under dagen suttit i ett givande möte med representanter från det samiska civila samhället om problemen med rasism och hat mot samer. Att det mötet kommer att ligga till grund för den handlingsplan mot rasism och hat som kommer att presenteras under 2016. Hon är noga med att påpeka att det inte varit möjligt utan den samiska aktivism som pågått. Att vi samlats och varit en kritisk röst har haft en stor betydelse, säger hon. Forsätt med det, fortsätt samlas och fortsätt vara en kritisk röst.
Kvällen fortsätter med jojk av Sara Ajnnak, ackompanjerad av Fred Andersen innan det är dags att tåga in i salongen för visning av musikdokumentären Sumé – The sound of a Revolution. Jag låter innehållet i filmen stå osagt, men vad jag kan berätta är att det är en helt fantastisk film om ett urfolks kamp för sina rättigheter och sitt språk. Alla borde verkligen se den. Pricken över i:et var att vi hade filmens kreativa producent, Emile Hertling Péronard på plats som kunde berätta om filmens bakgrund och svara på frågor från oss i publiken.
Viktigt att poängtera också är att även om Dellie Maa är nytt till Stockholm, så är festivalen i sig inte ny. I Tärnaby är festivalen inne på sitt tredje år och förhoppningen är att det ska bli en årligt återkommande global film- och konstfestival. Det hoppas jag med.
Anja-Maria Eriksson, journaliststuderande och medlem i Sameföreningen i Stockholm