Vandring i Lappkärrsberget 11 maj

Lappis, Lappkärrsberget. Vi samer vet ju att förleden Lapp i platsnamn innebär att historisk närvaro av samer har förekommit där. De som bor nära en sådan plats har ofta utvecklat andra förklaringar. Här är en informativ vandring som äger rum den 11 maj tidig kväll. Mer information i länken nedan.

 

En annan blick på… Frescati – Accelerator”>En annan blick på... Frescati - Accelerator

En annan blick på… Frescati – AcceleratorI området kring Stockholms universitet söker vi spåren efter vetenskapsmän och kolonisatörer men också efter århundraden av samisk närvaro. Välkommen att delta i en performativ vandring med konstnären Hanni Kamaly, curatorstuderande Lina Aastrup och arkeologen Jonas Monié Nordin, Stockholms universitet.

Sameföreningens tal vid manifestationen om de rasbiologiska bilderna i Uppsala

Den ut- och invända kolten innebär att bäraren har sorg

Amnesty Sápmi, Sameföreningen i Stockholm och ytterligare några organisationer höll en manifestation på Mynttorget i Stockholm torsdagen den 7 april  gällande de bilder på samer som ligger tillgängliga för allmänheten på Carolina Rediviva i Uppsala, från Rasbiologiska institutets arkiv.

Medlemmen Ylva Gustafsson företrädde sameföreningen och höll nedanstående tal. Följ också länkar efter talet.

När rasbiologiska institutet öppnade för 100 år sedan var ALLA riksdagspartier överens om att det var en bra idé. Det var under en tid då rasistiska värderingar var accepterade. (Det är de ju inte längre, eller hur?)

I Sverige hade man redan ägnat sig åt etnisk rensning och fördrivit samer från

Mellansverige och kusterna. Man hade liksom skapat ett reservat där man ansåg att alla samer borde bo, även de som levt sina liv söderut – t ex häromkring Stockholm – i generationer. I Lappland skulle samerna vara “skyddade” från de nybyggande bönderna – de som skulle ha all odlingsbar mark.

Men nu … Nu hade man upptäckt att i det där reservatet ju fanns rikedomar man inte räknat med. ”Attans, hur ska vi komma åt dessa nu då? Jo, bevisar vi att samerna inte är kapabla att ta hand om sig själva, så kan de ju heller inte ta hand om sina marker. Och om vi dessutom förhindrar dem att utbilda sig slipper vi konkurrens!”

I forskningens namn grävde man upp gravar. Forskarna bytte barnkroppar och skallar med varandra – som om de vore pokémonkort. Och man fotograferade personer med och utan kläder, hemma och på nomadskolan – där renskötares barn fick gå, med en förenklad läroplan som inte gav kompetens att läsa vidare.

Jag har själv sett bilderna på Carolina Rediviva. Bilder på min Ahkka, Aijja och min Mahterahkka. Och på min Aehtjie, min pappa, när han var barn. På en av bilderna är han fyra år. Han ser rädd ut och håller sin kusin i handen. Det är bilder som ingen i släkten tidigare hade sett.

Men Aehtjie har berättat: om hur han på nomadskolan blev undersökt och bedömd. Att det var kallt, att han och de andra barnen frös där de stod avklädda. Och att de mätte … allt.

Rasbiologiska institutet tryckte skrifter om hur undermåliga samer var, att det var fel på deras kroppar, deras hjärnor, livsstil och kultur. Skrifterna placerades ut på bibliotek, i väntrum och på skolor. Och ALLA, inklusive samiska skolbarn, läste och tog det till sig.

Nu visade det ju sig att den ”vetenskap” som bedrevs på institutet inte VAR vetenskap. När det blev känt lades det ner.

Under de här 100 åren är det mycket som har förändrats i Sverige. Demokrati och sociala rättigheter har blivit självklara i samhället.

Internationellt har också mycket hänt. Förenta nationerna bildades, numera med ett permanent forum för urfolk.

Riksdagen av idag skulle inte acceptera ett inrättande av ett rasbiologiskt institut. Men vad hjälper det att folk nu säger sig ha andra värderingar än för 100 år sedan, när följderna av det som hänt inte tas omhand?

Låt oss göra en jämförelse:

Om någon ställt en byrå ovanpå någons fot, tar man då inte bort byrån så fort man inser misstaget? Lämnar man den att stå där, trots att det uppenbarligen gör ont?

Ursäktar man sig med att ”NU skulle jag ALDRIG ha placerat byrån där. Jag visste inte bättre då …”,  men låter den stå kvar? Tillsätter man istället en utredning? Klagar man samtidigt på den med foten och säger: ”Nu måste du väl ändå lämna offerrollen, har du inte vant dig vid smärtan snart, nu när byrån stått där så länge?!”

Så gör Sverige. Medan många andra länder tagit itu med historiska övergrepp, så släpar Sverige efter.

Sverige vill vara fanbärare – för mänskliga rättigheter och för klimatet. Om det gäller förbud mot barnarbete och koldioxidutsläpp, eller institut för att minnas Förintelsen, då visar Sverige sin bästa sida. Då är Sverige bra; det tycker jag med!

Men när det gäller behandlingen av det urfolk, vars land man fortfarande successivt konfiskerar, lite i taget, då är Sverige inte bara ofattbart hemmablint, utan

HOPPLÖST omodernt!

Istället för “Vi får aldrig glömma” verkar devisen vara

“Det här måste till varje pris ignoreras”. Precis som landets näringsminister gör, när han offentliggör att hans våta dröm om gruvor går före miljöhänsyn och rättsliga förpliktelser samt krav och kritik från UNESCO, FN, Sametinget och Svenska kyrkan.

Bilderna på våra familjer är privata. Nu, i en tid med GDPR-lagar, varför ska information om min pappas kroppsmått vara allmänt tillgängliga? Varför ska vem som helst kunna se foton av våra familjemedlemmar som togs under kränkande förhållanden och utan samtycke?

I andra länder – som på allvar tar ansvar för övergreppen i sin koloniserande historia – har man märkningssystem för vad andra än urfolket får lov att ha tillgång till och bedriva forskning på. Många urfolk har numera kontroll över egna kulturarv.

Varför skulle inte vi klara det? Många samer utbildade sig fast de egentligen inte fick. Till exempel den 4-åring som blev fotograferad av rasbiologerna – min pappa. Hans civila olydnad innebar att läsa brevkurser i renvaktareldens sken och bli ingenjör.

Vi är ett välbildat folk med stor kompetens. Att fortfarande mena att samer är oförmögna att hantera sina egna frågor är – rasism!

Men det behövs ekonomiska resurser också. Hur skulle det samiska samhällets situation se ut idag om man själva hade kunnat ta in skatter, avgifter och arrenden för alla exploateringar? Vi vet inte, men vilka summor det kan handla om borde det verkligen forskas kring.

Istället är det nu statskassans ofantliga vinster från beslagtagen mark och stulna naturskatter som självklart ska bekosta återställande av förstörda ekosystem, samiskt självstyre och administration, revitalisering av språk och kultur, repatriering av kvarlevor och föremål, samisk forskning och egna arkiv.

Dessutom måste staten – inte minst via skolan – åtgärda den mörkläggning av historien som lett till att det idag kastas glåpord efter samiska barn, att okunskap och kränkningar florerar i kommentarsfält, och att dräktiga vajor får benen avkörda av skotrar pga samehat.

Den där byrån på foten måste bort! Det ställs nämligen hela tiden NYA saker på den, som gör den ännu tyngre.

Respektera det samiska folkets integritet och rättigheter! Låt bilderna från Rasbiologiska arkivet förvaltas av samerna, och tillför resurser till samers egen forskning.

Vi kräver att Sverige och dess myndigheter lär sig av omvärlden – och riktar in sina rättsliga och etiska kompasser enligt de värderingar de påstår sig ha.

Gäjhtoe!

Ylva Gustafsson

Ylva Gustafsson: Barnen frös där de stod avklädda. rasbiologerna mätte... allt | Amnesty Sápmi

Ylva Gustafsson: Barnen frös där de stod avklädda. rasbiologerna mätte… allt | Amnesty SápmiNär det rasbiologiska institutet öppnade för 100 år sedan var ALLA riksdagspartier överens om att det var en bra idé. Det var under en tid då rasistiska

Rasbiologiska institutet - Uppsala universitetsbibliotek - Uppsala universitet

Rasbiologiska institutet – Uppsala universitetsbibliotek – Uppsala universitetStatens institut för rasbiologi inrättades efter ett riksdagsbeslut 1921 och verksamheten startade i Uppsala 1922. En av de drivande personerna inför skapandet av institutet var Herman Lundborg (1868–1943). Han blev…

Rapportsläpp: Villkoren för samisk kultur — Viermie – K

2021 arbetade Viermie K med att kartlägga villkoren för samisk kultur på svenska sidan av Sápmi. Rapporten från kartläggningen är nu klar. Den är skriven på svenska. Rapporten är läs- och nedladdningsbar från denna sida.

2021:s Viermie K lea bargán iskat govt sámi kultuvrra eavttut leat ruoŧabeal Sámis. Iskkadeami raporta lea dál valmmas. Dat lea čállojuvvon ruoŧagillii.

Viermie K är ett samiskt kulturpolitiskt nätverk som arbetar för att stärka det professionella kulturlivet på svenska sidan av Sápmi. Grundarna av nätverket är Aejlies, Gaaltije, Giron Sámi Teáhter, Sameföreningen i Stockholm, Såhkie – Umeå sameförening och Tjállegoahte – Författarcentrum Sápmi. Målet för nätverket är att skapa en gemensam och kraftfull aktör som kan verka nationellt, regionalt, lokalt och internationellt för det samiska kulturlivet.

Loader Laddar in …
EAD-logga Tar det för länge?

Ladda om Ladda om dokument
| Öppna Öppna i ny flik

Ladda ned

Nationaldagsveckan 2022

Nationaldagsveckan – sammanfattning

Nu stundar nationaldagsveckan med mängder av evenemang, de flesta digltala.

På grund av mängden av dem presenterar vi här en lista med direktlänkar till evenemangen. Vi separerar mellan digitala evenemang, vilka sänds från hela Sápmi, och fysiska evenemang i Stuehkie / Stockholm inklusive utställningar som pågår under veckan och framöver. 

Fysiska evenemang (Stuehkie/Stockholm)

5/2 14.00 Historjá – Stygn för Sápmi: dokumentär om konstnären Brita Marakatt Labba, Zita Bio

6/2 08.55 Flaggceremoni för Samiska nationaldagen, Stadshuset

6/2 11.00 Samisk familjesöndag med Nik Märak, Kungsholmens bibliotek

Digitala evenemang

28/1 – 6/2 Skábmagovat Film Festival, Aanari – Inari

1/2 11.00 Föreläsningar om renägare, samiskt hantverk och jojk, Luleå tekniska universitet

2/2 16.00 Vernissage: “Markerna” och “Sielu bieđganeapmi /// Själens splittrande”, Ájtte museum, Jåhkåmåhkke

4/2 12.00 Sámi Research in Transition: Seminar & Book Launch, Roms universitehta

5/2 19.00  Digital konsert med DJ Ailo & Inna Marja Amundsen, Rådhustorget Ubmeje       

5/2 19.00 Sara Ajnnak – Digital konsert, Sigtuna kultur och evenemang

6/2 08.55 Flaggceremoni för Samiska nationaldagen, Stadshuset i Stockholm

6/2 15.00 Hearing om skogssamer – det milsvida skogsfolket, Sameföreningen i Stockholm

Utställningar i Stuehkie, före och under nationaldagsveckan pågående utställningar

Galleri Helle Knudsen: Vååjnesasse buektedh – Att synliggöra det osynliggjorda (fram till 12/2)

Nordiska museet: Sápmi (fram till 22/2)

Stadsmuseet: Vems är du? (fram till 22/8)

Nordiska museet: Arktis – medan Isen smälter (fram till 31/12)

Stadsmuseets utställning Vems är du? – 29 januari – 22 augusti

Stadsmuseets utställning om nationella minoriteter öppnar 29 januari och pågår fram till 22 augusti. Sameföreningens styrelse och samrådsgrupp har varit engagerad i referensgruppen för utställningsprojektet. En av museets aktiviteter i projektet har varit samla in material i form av bilder och berättelser från respektive nationell minoritet och urfolket samer.

Sametinget har öppnat en dialog med regeringen om hur samiskt material på muséer skall förvaltas och tillgängliggöras för forskning. Frågan är ännu inte avgjord.

En av uppgifterna för referenspersonerna har varit att se till att de som lämnar material om sig själva och sin släkt, bilder och berättelser, får tydlig information av Stadsmuséet om att det insamlade materialet kan komma att användas för framtida forskning och att samiskt inflytande i linje med urfolksrätt över materialets användning är svag.

Läs mer om utställningen och dess tillhörande evenemang som föreläsningar genom att klicka på nedanstående länkar:

Vems är du? - Stadsmuseet

Vems är du? – Stadsmuseet: 29 januari – 22 augusti

Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar är sedan år 2000 Sveriges nationella minoriteter. Samer är även Sveriges urfolk. Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska är minoritetsspråk.

Längst ned på sidan kan du bläddra bland programtips som hör samman med utställningen.  Den första och åttonde februari annordnas fördjupande föreläsningar,

Vernissage: Vems är du? - Stadsmuseet

Inställt: Vernissage 29 januari: Vems är du? – StadsmuseetI utställningen visas nytagna fotografier av Naina Helén Jåma och Johan Stigholt. Utställningen ger historiska tillbakablickar men bygger på människors berättelser här och nu. Det är erfarenheter och minnen som rymmer samhörighet, tystnad och och upprymdhet.

Staden & Vi: Historisk fördjupning av Vems är du? - Stadsmuseets programtips

Staden & Vi: Historisk fördjupning av Vems är du? – Stadsmuseets programtips

Judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar är sedan år 2000 Sveriges nationella minoriteter. Samer är även Sveriges urfolk. I utställningen ”Nationella minoriteter i Stockholm” i Tunnvalvet uppmuntrar vi till ett utforskande av…